Förlovningsberättelsen.
Vi kan väl ta det hela från början?
Den 18 mars 2012 hade David varit med min far och bror på ett s.k ”Skotersafari” i Sorsele/Ammarnäs över helgen. När de var påväg hem så smsade David mig och sa att han tyckte att vi borde fira när han kom hem, i och med att det var vår 2,5-årsdag. Jag frågade vad han tyckte att vi skulle göra, och han föreslog en picknick.
Det tyckte jag var en bra idé, och började förbereda genom att plocka fram lite fika och koka varm choklad. När David sa att de snart var hemma så gick jag ut på baksidan och bredde ut några renskinn i snön, tände några marschaller och smsade till David att han skulle gå direkt till baksidan när han var hemma.
När han väl kom hem så satt jag på baksidan och väntade på honom. Vi fikade, berättade för varandra vad vi hade gjort de senaste dagarna, och hade det allmänt mysigt. Plötsligt säger David att han måste gå och hämta sin mössa. Han försvinner, och blir borta mycket längre än han borde. Jag återkommer till det lite senare.
Det tyckte jag var en bra idé, och började förbereda genom att plocka fram lite fika och koka varm choklad. När David sa att de snart var hemma så gick jag ut på baksidan och bredde ut några renskinn i snön, tände några marschaller och smsade till David att han skulle gå direkt till baksidan när han var hemma.
När han väl kom hem så satt jag på baksidan och väntade på honom. Vi fikade, berättade för varandra vad vi hade gjort de senaste dagarna, och hade det allmänt mysigt. Plötsligt säger David att han måste gå och hämta sin mössa. Han försvinner, och blir borta mycket längre än han borde. Jag återkommer till det lite senare.
När David väl kom tillbaka så tyckte jag att han verkade lite konstig, men tänkte inte så mycket mer på det. En stund senare började jag frysa, och frågade David om vi inte skulle gå in. ”Inte än”, fick jag som svar. Så vi stannade ett tag till, men till slut så reste jag på mig och sa ännu en gång att vi borde börja gå in, då jag såg att även David hade börjat huttra. ”Jag kan ta in renskinnen om du släcker marschallerna” sa jag, men innan jag hunnit längre än så, svarade David ”Vi måste stanna en liten stund till”.
Jag fattade ingenting, och började undra varför han betedde sig så konstigt. Helt ur det blå tog David sedan mina händer och gick ner på knä. Efter det så minns jag att mina ögon blev stora som tefat, innan jag började skrika. Och jag skrek. Och skrek. David bara flinade och sa till sist: ”Mikaela, vill du gifta dig med mig?” (Han kan ha sagt något mer innan också, men det hörde jag inte. Ni vet. På grund av att jag skrek.)
Han tog sedan fram en ask ur jackfickan, vilket ledde till att jag började skrika ännu mer. Jag trodde först att han skojjade, men när jag insåg att han inte gjorde det så fick jag fram: ”Jag måste sätta mig ner!!!” Han frågade om det var ett ”Ja”? ”Ja, ja, ja!” fick han till svar. Han trädde min ring på mitt vänstra ringfinger, och jag gjorde detsamma med hans ring. Inte ens då förstod jag vad som hade hänt.
Jag fattade ingenting, och började undra varför han betedde sig så konstigt. Helt ur det blå tog David sedan mina händer och gick ner på knä. Efter det så minns jag att mina ögon blev stora som tefat, innan jag började skrika. Och jag skrek. Och skrek. David bara flinade och sa till sist: ”Mikaela, vill du gifta dig med mig?” (Han kan ha sagt något mer innan också, men det hörde jag inte. Ni vet. På grund av att jag skrek.)
Han tog sedan fram en ask ur jackfickan, vilket ledde till att jag började skrika ännu mer. Jag trodde först att han skojjade, men när jag insåg att han inte gjorde det så fick jag fram: ”Jag måste sätta mig ner!!!” Han frågade om det var ett ”Ja”? ”Ja, ja, ja!” fick han till svar. Han trädde min ring på mitt vänstra ringfinger, och jag gjorde detsamma med hans ring. Inte ens då förstod jag vad som hade hänt.
Nu- åter till mössan. Efter David friat så berättade han för mig att när han sagt att han skulle gå iväg för att hämta sin mössa så hade han i själva verket gått och frågat min far ifall det var okej att han fick gifta sig med mig. Pappa hade bara börjat flina, och sagt: ”Jag vill att hon gifter sig med någon som kan ta hand om henne, och det vet jag att du kan.” ”Såå..är det okej alltså?” undrade David. ”Men vad tror du?” sa pappa och gav honom en kram. Jag tyckte väl att det var skumt att han var borta så länge bara för att hämta en mössa!
Den bästa dagen i mitt liv, hittills. ♥
Kommentarer
Trackback
