Natten till bröllopsdagen sov min barndomsbästis Pernilla och jag hos mina föräldrar. Jag vaknade på morgonen den tionde augusti av regnet som smattrade mot fönsterrutan. Konstigt nog gjorde det mig inget. Tidigare under veckan hade jag nämligen bett till Gud att det värsta som skulle hända under bröllopsdagen var att det skulle regna. Därför tog jag det som ett tecken på att resten av dagen skulle gå bra!

 

Vi klev upp tillsammans, jag och Pernilla, och åt frukost. Klockan 10 befann vi oss hos sminkösen Elin, som smidigt nog bor i närheten av mina föräldrar. Efter en stund slöt min syster Sandra, bröllopsfotografen, upp med oss för att börja dokumentera dagen.

 

När jag sminkats färdigt hade klockan börjat närma sig 11, och det var dags att dra vidare. Vi åkte till min faster Petras hus som hon så generöst hade lånat ut till oss under förmiddagen, för att jag skulle kunna göra mig klar i fred. Väl där satte Sandra upp mitt hår. Därefter åt jag och Pernilla lunch medan Sandra band min bukett (hon är en multibegåvning, den där Sandra). Till sist blev det dags för mig att byta om.

 

Precis när jag var klar kom David och hans marschalkar för att också byta om och fotograferas. Jag gick då in i ett annat rum, eftersom jag och David inte ville se varandra innan vigseln. DÅ kom nerverna. Jag hade varit kolugn fram till dess, men när jag stod där själv och vankade av och an trodde jag att jag skulle svimma, så nervös var jag.

 

Strax innan klockan 14 åkte David iväg till kyrkan, och pappa kom och hämtade mig för att skjutsa mig dit i en annan bil.